Känner mig lite vemodig ikväll. I augusti för 2 år sedan så förlorade jag 5 personer som stod mig nära alla 5 dog på ca2 v.Det var en mycket tung period.Alla inblandade frågade mig om jag kunde skriva en personlig dikt som skulle vara med på begravningen.
Man kan inte säga nej i dom lägena.
En dikt som betydde mycket och skriva var för min Farfar som betytt mycket för mig i livet..Här är dikten...
Min farfar är en hjälte
Hans stolthet bar mig hit.
Nu är han gömd bakom stjärnor
Vid vintergatans kant
Hans hand har slutat skapa
Hans röst är tyst
Men han talar genom pennan i min hand
Hans gång finns i mina ögon
Hans andetag ekar i mitt huvud
Nu är du på väg till okända land
Och jag tänker döpa varenda gata till ditt namn
1 kommentar:
Så vacker, man blir tårögd!
Skicka en kommentar