Det var en gång för så länge sedan jag fick för mig och gå runt som en en depp rockare och lyssna på sisters of mercy.
Jag och min dåvarande pojkvän Magnus gick runt i skinnbrallor,skinnrock kängor upp till knäna med rosa snören och en svart hatt på huvudet som vi strödde potais mjöl på så det skulle se ut som vi kom direkt ur graven.
Vi delade kajal med varann..
Vi åkte ner till Roskilde festiveln för och se David Bowie fast våra föräldrar trodde vi sov över hos en kompis ett sten kasstbort.
Vi bokstavligen bodde i dom kläderna dygnet runt.Jag släpa runt på en whiskey flaska jag rökte hasch för fösta och sista gången i Roskilde.
Nu i efterhand fattar jag att jag inte mådde såbra då.
det var en tung jobbig och bissar tid,men samtidigt en väldigt rolig tid vi startade ett band.Vi cyklade runt och spelde för fölk,vi fick tom betelt för och sluta spela.
En gång cyklade vi till Söderköping med alla instrument för att spela vi fick 5oo kr ihop för att sluta spela.Vi tog pengarna gick av scenen sen blev vi fulla och hivade i alla instrument inkl cyklarna i göta kanal vilket var dumt...Hur skulle vi nu komma hem.
När vi sovit ruset av oss på en parkbänk ringde vi föräldrarna och skämdes.Men hem kom vi,,.-.
Sen dess har jag aldrig haft något band; men jag skriver texter och spelar trummor åt olika både signade och osignade band.
Vi gick runt med den här klädseln en sommar och en halv höst jag orkade inte längre.
Magnus höll på längre,längre än vårat förhållande.
Skänker magnus en varm tanke han finns inte bland oss längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar